::Bellas Sjukdom::

Ja nu tror ni säkert att jag ska tala om Bellas höfter men icke sa nicke. Utan snarare det som är välkänt hos äldre tikar
och då talar jag givetvis om juvercancer.

Upptäcken:
Danne kelade som vanligt med vår lilla älskling så som han alltid brukar göra en dag i våras i köket när han upptäckte en mega stor knöl precis bredvid en av juvren.  Den var alltså inte liten som en ärta utan snarare stor som en persikokärna. Tankarna började genast att vandra vidare och oron väcktes i oss återigen men denna gång var det inte över höfterna utan våran bebis hade möjligen fått cancer.

Vi ringde till Södra Djursjukhuset på en gång för att försöka få ett svar men givetvis var det inget dem kunde göra på telefon utan att ha sett Bella. Det kunde även ha varit en fettknöl som vuxit till sig, vilket vi inte trodde att det var med tanke på att vi känner igenom våra djur så gott som varje dag och den har då inte varit där tidigare.

Vi fick i alla fall en tid några dagar senare.

Hos veterinären:
Bella har alltid avskytt djursjukhus och väl inne i rummet så gör hon allt i sin makt för att gömma sig bakom oss och gärna bakom någon stol så att det blir svårare för veterinären att komma åt och denna dag var inget undantag. Efter många om och men så fick vi till slut fram henne och hon var mot alla odds så duktig och lät veterinären klämma och känna på henne, det var precis som om hon kände på sig att det var allvar.

Efter att veterinären känt på henne så kunde hon konstatera att det inte var en fettknöl det handlade om utan en tumör. I vanliga fall så vill dem gärna ta prover innan men hon tyckte att vi skulle ta bort den så fort som möjligt och naturligtvis så beställdes det en tid veckan efter.

Operationsdagen:
Danne hade tagit ledigt från jobbet eftersom han ville oxå vara med och som han sa så skulle han inte kunna  koncentrera sig på någonting utan ville hellre vara hemma. Vi skulle vara vid djursjukhuset vid 8-tiden på morgon och innan vi åkte iväg tog jag och Danne en promenad med lilletjejen, hon var lika glad och sprallig som vanligt och skulle leka med pinnarna som låg på marken.

När vi väl var framme så var det precis som om hon visste att hon skulle få hjälp eller nåt sånt för så lugn som  hon var har vi aldrig sett henne hos veterinären. Hon följde till och med frivilligt utan att ens titta bakåt mot oss. Detta gjorde det mycket lättare för oss måste jag säga.

Usch en av dem värsta dagarna i mitt liv måste jag säga, jag grät och grät, visste inte vad jag skulle ta mig till. Det är trots allt en stor risk att lägga en äldre hund på operationsbordet så nervositeten var stor. Många frågor cirkulerade i huvudet, skulle hon klara operationen? Får dem bort allting? Har det spridit sig osv. Usch detta är något jag aldrig vill vara med om igen.
Enligt veterinären så skulle dem vara klarar runt 12-13 och då skulle dem ringa för att tala om hur det gått samt när vi skulle få hämta hem henne. Men tiden gick och klockan blev 15 och till slut 16, då kunde jag inte hålla mig längre utan ringde upp dem för att kolla hur lillsnuttan mådde. Dem berättade att allt gått bra men att såret var enormt eftersom dem fått tagit bort hela raden men att hon fått morfin så hon mådde bra. Dock skulle vi inte få hämta henne förens dagen efter utifall det skulle bli komplikationer.

Hemkomsten:
Den natten kunde varken jag eller Danne sova, för tänk om var den enda frågan som cirkulerade i våra hjärnor.
Hela morgon vankade vi av och an, väntan på det där telefonsamtalet var olidligt och när dem tillslut ringde vid 11 snåret och sa att vi kunde hämta hem henne kommer jag knappt ihåg för aldrig har vi varit så snabba ut till bilen någonsin *S*, fort gick det oxå dit, i vanliga fall tar det ca 10 minuter att köra dit men jag tror att vi var där på 5 *S*.

När dem kom ut med Bella hade vi väntat oss en hängig och dåsig tjej med mycket värk. Ut kom istället samma gamla livliga tjej med en snygg tratt runt huvudet och viftade på svansen och pratade med oss. Vilken underbar känsla att sen sin älskling som precis gått igenom en fruktansvärd operation vara så pigg och glad.

Tillfrisknandet:
Väl hemma var hon sitt gamla jag och ärligt talat så kunde man inte tro att hon hade gått igenom denna operation för energin sprudlade och vi fick verkligen se till att hon inte rörde på sig så mycket så att stygnen skulle gå upp. Bella är van att sova i sängen och vi lyckades på dagtid att hålla henne borta därifrån, vi var livrädda att allt skulle spricka upp om hon hoppad eupp, dock kunde vi inte hindra henne nattetid då hon låg så skönt i sängen när vi vaknade. Hon hade alltså smygit upp under natten medan vi sov...den lilla filuren.

Något hon inte tyckte om var tratten, den var ju så stor så att hon gick in i allt. Med rädsla för att vi skulle bli arga så vågade hon knappt gå vidare om hon gick in i något. Givetvis blev vi inte arga på henne så det slutade med att hon röjde inne i lägenheten *asg*.

När en vecka hade gått så tog vi av henne tratten på dagarna då vi hade uppsikt över henne och duktig som hon är så lät hon såret vara trots att det kliade. Två och en halv vecka senare var vi återigen på djursjukhuset men nu var det för att plocka bort stygnen. Hon var sååå duktig och lät veterinären plocka bort dem utan några som helst problem. Allt hade även växt ihop jättefint och det hade nästan inte tillkommit någon irritation alls runt om såret.
Vi fick även svar på om vad det var för en sorts tumör och självklart så var det en av dem elakartade tumörerna hon hade, ja till och med en av dem värsta, så det känns skönt idag att vi opererade henne trots den kolossala summan av 16000 kr. Man ser verkligen hur bra det är med försäkring på sina älsklingar, så i slutändan slängde vi ut endast ca 5000 kr.
Så ni som inte har försäkring på era djur, fixa det för man kan aldrig veta när olyckan slår in! Det är ett billigt pris för era djur!

Idag 071109:
Nu är det 6 månader sen som Bella opererades och hon mår utmärkt, inga symtomer alls på att hon skulle ha fått någon tumör tillbaka (peppar, peppar) och energin sprudlar i henne och ärligt talat så vekar hon mycket piggare idag än innan operationen...konstigt det där.

Tillbaka